Kapitel 1
Presentationen
29 Juni 2007
Med en kjol som många skulle kalla ett brett skärp skred hon in i lokalen på ett par decimeterhöga klackar. Till synes oberörd av spänningen i luften rullade hon fram sina bägge resväskor. Först den ena, en stor Louis Vuitton i den nya vita färgen som man måste stå på väntelista för att kunna köpa. Sedan en något mindre Samsonite på hjul.
Trots att alla som redan satt i salen stirrade storögt på denna späda uppenbarelse med sina alla väskor så log hon bara, och sa:
– Hej på er alla, det är jag som är Jackie!
Längs den ena vänstra väggen satt Elizabeth Donahue som nervöst fingrade på sin lilla handväska Bredvid henne satt Kimberly Parkinson. Hon drog då och då i sin kjol som hade en förmåga att glida upp längs hennes solbrända ben. Det var svalt i det luftkonditionerade rummet, men på Kimberlys panna rullade redan flera svettdroppar.
På den andra sidan av rummet hukade Maria Dolores över sin öppna resväska. Maria ville nämligen kolla om hon glömt och packa sin allra snyggaste bikini. Det hade hon. Vilket föranledde en svordom på spanska.
Fast hon sa den ovanligt tyst. Maria ville inte att alla skulle stirra på henne just då.
Julia Moore hade heller ingen lust att sitta still. Hon höll istället på att göra några yoga-övningar längst bak i den stora salen.
En som däremot satt väldigt stilla var den vackra Lee Mill Hoo. Lee läste bara vidare på sin nyinköpta bok efter att ha lyft blicken mot Jackie för ett par sekunder. Det var få saker som gjorde Lee nervös här i livet. Inte ens den obehagligt spännande thrillern som hon nu hunnit halvvägs in i.
Än så länge hade bara tre män hunnit komma in i salen. Det var den långe Ewan Lackey och Larry Anderson som envisades att ha på sig både sin jacka och basebollkeps på sig inomhus. De satt bägge och pratade med varandra med ganska höga röster.
Några stolar bort satt Shawn Jones och pulade intensivt med sin lilla handdator. Allt för att slippa prata med Eddie Sooner som satt bredvid honom. Eddie var nämligen en mycket färgstark man. Han hade både ögonskugga, läppstift och glitter på kinderna. Dessutom var han klädd i en jumper med några ljusblåa och lila paljetter. Eddie hade däremot byxor på sig,
även om han annars helst bär kjol. Han försökte dölja sin nervositet med att nynna lite lagom tyst på Dancing queen.
Jackie, eller Jaqueline Bosworth som hon egentligen heter, verkade däremot inte bry sig alls. Hon älskar nämligen att folk tittar på henne. Oavsett vad de kanske tänker. Jackie har bestämt sig för att alla som träffar henne också beundrar henne. Fast hade hon kunnat läsa de andra kvinnornas tankar denna dag hade hon upptäckt att allt kanske ändå inte var precis som hon trodde.
Just precis när Jackie rullat in i rummet med sina väskor steg John DiMaggio in i lokalen. Med en lång svepande blick över salen gick han sedan mot Ewan och Larry för att fråga om stolen bredvid dom var ledig.
– Naturligtvis är den det. Hej, det är jag som är Larry, sa Larry och satte handen i vädret för en hälsning. Men han satt fortfarande kvar.
– Jag heter Ewan, sa Ewan som däremot artigt reste på sig för att ta nykomlingen i hand.
Under tiden hade också Mark Stelios och Kenny Wayans rullat in sina resväskor i rummet och funnit var sin stol. De hade träffat varandra redan i hotellobbyn. Kenny hade frågat om vägen upp till konferensrummet Golden Day då Mark hade dykt upp och frågat om precis samma sak. Just nu pratade de mest om varför de bägge hade valt att ställa upp i programmet och vad detta eventuellt kunde betyda för deras framtida karriärer.
Tommy Feldman hade också varit i hotellobbyn samtidigt som Mark och Kenny frågade om vägen. Men Tommy valde att vänta ett tag. Han tog en senare hiss upp till andra våningen för att slippa prata med de bägge andra deltagarna. Tids nog skulle de säkert lära känna varandra ändå, menade han. Tommy hade också i ärlighetens namn börjat ifrågasätta varför han skulle fortsätta detta sociala experiment. Trots det klev även han in i salen och fann sig en stol längst bak i lokalen. Precis bredvid den viga Julia som fortfarande gjorde sina lugnande yogarörelser till synes oberörd av det stigande sorlet i rummet.
Under de närmaste tre minuterna kom det fyra nya deltagare i samlad trupp. Det var den färgstarka LaZia Kelly, den söta, blonda Sandra Myers och den något överviktige Randy O’Neal samt den blyge Ed.
Egentligen hette han Edward Burns men ända sedan han började skolan för drygt 22 år sedan har alla kallat honom för Ed. Ed var också den som hade med sig allra minst packning. Han bar bara på en blå sportbag och över axeln hängde en tunn vadderad dataväska. I den hade han stoppat en av sina alla datorer.
Nu kom också producenterna bakom serien och de bägge programledarna Moses Keith och Barbara Johns in i rummet. Tillsammans med ett filmteam som började montera upp sina kameror och lampor. I och med det började alla att vrida och vända på sig lite extra. Bara tanken på att de skulle bli filmade gjorde stort intryck på dem. Det var ju nu allt började på riktigt…
– Hej allihop! Har ni det bra!
Alla svarade unisont
– Ja, och log så mycket de någonsin kunde.
Precis just ni klev också Eduardo genom dubbeldörren med sin resväska. Han nickade lite åt alla i rummet som tittade åt hans håll och satte sig sedan på den stol som fanns allra närmast honom. Producenten för serien, John Lewis, fortsatte att tala:
– Är ni beredda att sätta igång med vår fantastiska show?
Alla svarade lika unisont:
– Ja!
John blickade ut över församlingen:
– Trevligt att se er här! Detta är första men inte sista gången vi alla samlas för ett möte. Nej, visst ja, vi saknar fortfarande en.
Lewis tittade ner i sina papper en stund:
– Vi saknar fortfarande en viss Ivana Petranka. Hennes flyg från Kansas City har tydligen blivit inställt på grund av ovädret. Men vi räknar med att hon kommer om någon halvtimma eller så.
Nu pausade Lewis i ett ögonblick. Vinkade lite med handen och föste sedan fram en mycket smal kvinna klädd i en rosablommig klänning och ett par sandaletter med mycket höga klackar. Hon log brett och lade huvudet lite på sned. Bredvid henne fanns en lika smilande man. Hans hår glänste lika mycket som hans kritvita tänder. Kostymen han bar var däremot svart som natten.
– Som ni kanske förstår är dessa två begåvade personer era nya programledare! Får vi presentera Moses Keith och Barbara Johns!
Svaret blev nästan hysteriskt och applåderna hördes säkert över hela hotellet.
– Som ni hörde heter jag Moses Keith och kommer att vara en av era värdar under hela tiden. Det finns mycket som ni ännu inte vet om framtiden. En del ska vi avslöja idag, annat får vänta till senare. För vi lovar, det finns mycket kvar som vi inte berättar just nu, sa han och skrattade.
Även Barbara skrattade när hon tog till orda:
– Ni kan kalla mig Barbara, det räcker. Jag kommer också att finnas till för er under dessa spännande veckor. Det första vi tänker avslöja är att ni i kväll kommer att få var sitt rum här på hotellet. Om en liten stund får ni också reda på vem som ni parats ihop med.
Barbara gjorde en paus eftersom det började tisslas och tasslas i salen.
– Men! Under resten av dagen, natten och morgondagen ska ni lära känna er blivande partner. Sedan måste ni bestämma er om ni verkligen vill flytta in med varandra i en lägenhet under dessa två månader. Och börja den stora tävlingen om 500 000 dollar och alla de andra fantastiska priserna som väntar ännu längre fram.
Nu var det Moses tur att tala:
– Det allra första ni måste göra är att genomgå ett litet hälsotest. Vi måste göra så för att kolla ni är friska och inte bär på några sjukdomar. I morgon kväll kommer ni sedan att bli skjutsade till era lägenheter som ska bli era hem den närmaste tiden.
Det han menade var att man inte ville ha några veneriska sjukdomar spridda bland deltagarna, eller ännu värre Aids. Så ett test innan var ett absolut måste.
Moses gjorde en liten paus medan han blickade ut genom salen.
– Resten av det ni anser er behöva därhemma får ni köpa själva. För det är nämligen meningen att ni ska jobba ihop era pengar. Er allra första uppgift, det kan jag avslöja redan nu, är att skaffa er en inkomst som gör att ni kan fortsätta tävlingen.
Sorlet i salen ökade. Sedan var det återigen Barbara som talade:
– För nu förstår ni kanske att ni i morgon också måste säga adjö till ert gamla liv med pengar, kontokort, telefoner och allt annat privat.
Nu gick det ett sus igenom lokalen och man hörde flera prata med varandra.
– Naturligtvis får ni ta med er en del av era kläder och skor som ni har i er resväska. Jag ser till och med att några av er har flera väskor. Lite väl optimistiskt kanske! Sa han och skrattade. Sedan fortsatte han i samma hurtiga ton:
– Men i morgon bitti får ni var sin weekendväska. Den kommer att ligga på ert hotellrum.
Han gjorde en liten konstpaus.
– Resväskan får ni fylla med de kläder, skor, strumpor, smink och liknande ni vill ha med er under tävlingen. Allt som inte får plats lämnas kvar i säkert förvar hos oss. På det viset startar ni alla på samma nivå. På era rum finns nu en lista på exakt vad ni kan och inte kan ta med er. Och vad som förväntas av er så klart, sa Barbara.
Hon pausade ett tag och fortsatte sedan:
– Ni kommer också att få fler regler allt eftersom.
Just precis då klev en något svettig men ändå väldigt välsminkad Ivana in genom dörren med sin knallrosa resväska.
– Ursäkta att jag är sen, mitt plan hade ställts in…
Lewis gick nu fram emot dörren och avbröt henne:
– Vi vet! Oroa dig inte. Välkommen! Slå dig bara ner på en stol. Allt det som vi har berättat får du reda på ändå. Som jag sagt finns alla regler och bestämmelser noga nedskrivna på papper. Papper som finns i en pärm på era hotellrum, där finns också ett kontrakt som ni måste signera innan ni kan vara med och tävla.
– Har ni några frågor förresten?
Längre bak i salen hördes en fråga. Det var Ed som undrade över en sak som låg honom varmt om hjärtat:
– Man får alltså inte ta med sig varken sin mobil eller dator?
– Ska du eller jag svara, frågade Moses medan Barbara nickade åt honom.
– Du får inte ta med dig din dator eller telefon. Däremot kan ni få ta med er till exempel en gitarr, en kamera, ett fotoalbum eller andra personliga saker.
– Får jag fråga en sak? Jag kanske har fattat lite dåligt, men jag kom ju precis. Får man inte ta med sig vad man vill in i huset? Ivana stod nu upp och såg ganska så orolig ut.
Det blev Barbara som svarade:
– Du kommer som vi sa, att få alla regler noga förklarade för dig senare. Men du har fattat rätt. Alla deltagare får var sin weekendväska som ligger på ert hotellrum i morgon bitti. Den ska ni fylla med det ni vill ha med er under tävlingen i form av kläder, skor och smink. Resten förvarar vi åt er. Sedan får ni, som jag tidigare har berättat, välja ut någon personlig sak som ni vill ha med er av andra prylar. Vi bör väl också tillägga att vi kommer att kontrollera ert bagage innan ni reser iväg…
Ivana verkade ännu inte riktigt ha hunnit fatta vad Barbara sa och frågade igen:
– Hur ska jag kunna välja ut vilka kläder jag ska ta med mig. Jag behöver ju allt jag packat ner!
Flera andra, framförallt tjejerna i lokalen, höll med. Men Barbara fortsatte bara sin förklaring, inte utan ett leende på läpparna:
– Tjejer. Det här är en tävling. Vi sätter reglerna och ni följer dom, om ni vill fortsätta vara med i serien vill säga. Sedan kommer ni att få tillfälle att köpa det ni vill under seriens gång, om ni bara tjänat ihop tillräckligt med pengar!
– Vi kan också avslöja redan nu att ni kommer att få 200 dollar var till att börja med. Pengar ni kommer att behöva för att handla mat och annat. Så ni inte behöver svälta de första dagarna. Sedan är det tänkt att ni ska försörja er själva, förklarade Moses.
Nu hoppade chefproducenten in i det hela. John Lewis ställde sig åter upp och tog fram sin stora pärm.
– Det är dags att para ihop er med era nya partners. Kul, eller hur! Som vi tidigare sagt. Passa på att lära känna varandra. För i morgon kväll ska ni flytta ihop. Sedan ska ni leva tillsammans under två månader.
Han gjorde en kort paus.
– Jag kommer nu att ropa upp era namn och vill att ni sedan sätter er tillsammans. Ska kanske passa på att avslöja den första stora överraskningen. Vi har nämligen gått igenom era ansökningshandlingar mycket noga. När ni sökte hit fick ni, som ni kanske minns, skriva en lista på vad er blivande partner skulle ha för egenskaper. Och hur han eller hon inte skulle vara. Men vi har inte valt er framtida partner efter er önskelista. Utan istället tagit fasta på allt de ni INTE vill se hos er medtävlande.
Det var nästan helt tyst i salen. Sedan log han och sa:
– För vad skulle väl en realityshow vara utan verkliga överraskningar!
Sorlet i salen ökade successivt. Precis som Lewis hade förutspått. Han älskade att släppa sina överraskningar. Vem hade väl kunnat förutspå detta otroliga intresse för vad så kallade ”vanliga människor” kunde göra framför kamerorna? Bara för ett tiotal år sedan var det ingen som trodde på dessa dokusåpor, då var det bara serier med kända stjärnor som gällde. Men nu… Alla kanaler hade ett par i sina tablåer. Med tiden hade de också blivit allt mer avancerade. Det gällde som vanligt att locka så mycket publik som möjligt till kanalen. Lite chocker då och då fick folk att stanna kvar vid teven. Och den långvariga strejken bland Hollywoods manusförfattare hade bara gjort dessa program än populärare bland producenterna och beslutshavarna.
När sorlet tystnade fortsatte han:
– Vi vill bevisa tesen att kärlek alltid startar med bråk!
Lewis skrattade lite och fortsatte sedan tala:
– Vi börjar nu med att ropa upp era namn. Par nummer ett består av Jaqueline Bosworth som kommer att dela lägenhet med Tommy Feldman.
Lewis fortsatte sedan att räkna upp dem alla och lydigt satte de sig sedan bredvid varandra med sina resväskor. När alla hade hittat sina respektive lämnade producenterna rummet tillsammans med de bägge programledarna efter att ha önskat alla lycka till.
– Ni måste nu göra ert hälsotest. Efter det kommer ni också att få var sin rumsnyckel. Så att ni kan vila lite på rummet tvätta av er resdammet. Middagen är lite senare ikväll. Klockan åtta samlas vi i foajén för att åka vidare till en restaurang i närheten. Var klara då!
Barbara avslutade det hela med att önska alla en trevlig kväll.
– Kom ihåg att det kommer bli många överraskningar under resans gång och att det ibland kan kännas lite tufft. Men tänk då bara på att om åtta veckor kommer två av er att vinna 500.000 dollar och en fantastisk lyxresa till Västindien. För att inte tala om den stora hemliga supervinsten som väntar efter det!
Med detta löfte ringande i öronen rullade alla ut sina resväskor bar sina bagar ut från salen. Det var nu det hela började. På riktigt.
Här kan ni läsa introduktionen av boken Omaka par om ni missat den:
